-Ramona- Jag kan nog lika väl se mig själv som ensam.

Jag vet att klockan ringer om typ 5 timmar och att jag måste sova, men jag måste också få skriva av mig!
Jag vill så gärna få ut allt, få prata med mina vänner och berätta hur dåligt jag mår. Men hur f*n ska jag kunna göra det? Då försvinner de på en gång! Då blir jag här ensam kvar. De har hunnit bli allt för trötta på mig nu och jag måste låtsas om som om allt är bra. Speciellt nu när de är så långt bort och jag har fått konkurans. På ett sätt är jag glad att jag flyttade hem igen, för jag hade nog knappast klarat av när jag ser mina vänner förvinna till andra personer men samtidigt känns det piss att jag bor hemma igen. Tänk om jag var där, då kanske vi inte skulle glida isär lika lätt?

Nu säger jag inte att vi glidit isär, men ändå. Jag som är så super otroligt känslig får allt att kännas så i alla fall.
Jag vill förfan bara ha min kompis för mig själv, hur jävla egoistiskt och bortskämt det låter så är det sant. Jag vet att den nya personen kommer bli mycket bättre vän med henne, dom är ju trotts allt mer lika. Vi har inget gemensamt egentligen, men den nya har en massa.

Jag kan nog lika väl se mig själv som ensam.
Då är jag ju i alla fall berädd när det händer.

Åsikter

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback