Alltid har jag fått höra, ja men du är normal, det är inget fel på dig, du går igenom tonåren dom är jobbiga osv. Aldrig blivit sedd, sen kommer kusinen. Det är så synd om henne, ojoj. Här har du tabletter till det och det.
Vafan?
Har du någonsin blivit misshandlad hemma eller, av din lillbror eller? Nej tror inte det. Du är ensam barn. Vafan är det så synd om dig för då?
För din pappa suttit inne. Sen har jag fått höra att du blev våldtagen.

Jag ger mig.
Det är synd om dig, JÄTTE SYND.
Jag är bara en jävla fucking loser som tror att hon faktiskt mår dåligt. Jag är ingen.
Jag är ingen alls.
Jag är verkligen ingen.
Sorry att jag ens öppnade käften.
Sorry att jag finns.


Sorry.
Det var förihelvete inte meningen.
Jag ska fan ta livet av mig.
Jag ska lyckas denna gång.
Jag ska få bort eran jävla smärta.
Jag ska äntligen få er att må bra, utan mig.
Hurra!
Nu ska ni e
äntligen må bra.

Fucking bye!